Rullgardin av 1700-talstyp, sådana som rullas med hjälp av linor.
I en komplett rullgardinssats ingår rundstav, fyrkantsstav, två ringar av glas, två läderremmar och ca 8 meter bomullslina. Det som du behöver köpa till själv eller ta av något som man har hemma är ett passande tyg.
En sats innehåller:
2 st. handgjorda ringar av klart glas. Diameter 3,5-4 cm.
2 st. naturfärgade läderremmar i längd 10 cm.
1 st. bomullslina i naturfärgad 100% bomull. Längd ca 8 m, tjocklek 3 mm.
1 st. rundstav i obehandlad furu. Diameter 2,7 cm, längd 140 cm.
1 st. fyrkantsstav i obehandlad furu. längd 140 cm.
Rullgardiner av tyg blev vanliga i högreståndsmiljö redan på 1700-talet. Under 1800-talet spred sig modet ut i landet och till borgarna i städerna.
Gardinerna spikades fast upptill i fönsterfodret och försågs med en rund käpp nertill. De hissades sedan upp och ner med hjälp av linor som löpte i glasringar, som i sin tur satt fast i läderremmar. Linan fästes i fönsterfodret på en handsmidd spik med stor skalle, eller på en mässingsknopp. Normalt täckte gardinen bara själva fönsterytan, eller gick möjligen en bit in på fodret, men täckte det inte helt.
Tygerna till gardinerna var hemvävda, ofta bestod de av två våder, ihopsydda på mitten. Gardinerna blev alltså inte lika plana och perfekta som moderna rullgardiner. Först kom de enfärgade eller rutiga gardinerna, senare, mot slutet av 1700-talet de randiga. Ofta hade man samma tyger i överdrag på möbler, som i rullgardinerna. Tänk också på att myggtjällsgardiner går att använda till rullgardiner, speciellt om man kanske bara vill skärma av lite elegant, men ändå inte mörklägga. En av fördelarna med 1700- talsgardiner är att man rullar dem helt ljudlöst till skillnad från moderna rullgardiner.
